Hej då – älskade Fortaleza

Tråkigt att lämna dig, jag hoppas att vi ses snart igen. Du som ger mig bruna ben, fint hår och frid i sinnet (utan inbördes rangordning).

 

Vi har badat, solat, ätit, druckit milkshakes och caipirinhias, sprungit, gått, borstat sand till förbannelse, åkt till stan, förlustat oss och fått magsjukan from hell (men det var en parentes).

 

Vi har pratat med brassarna, stukat våra tungor med portugisiskan och våra öron med den fortaleziska dialekten. Wilmer och jag har blivit bästis med en kvinnlig bankdirektör från huvudstaden Brasilia som jobbar så mycket att hon med jämna mellanrum måste åka hit och ANDAS. Hon åker hit ganska ofta. Hon heter Agda och är helt underbar och vi har suttit många timmar i varsin hängmatta och andats.

 

Å vi har lyssnat på nattregnen varje natt och varje morgon förfasat oss över de gråa molnen och sagt att idag – idag är det kört. Men aldrig har du svikt oss, älskade Fortaleza, lagom tills vi svalt den sista kaffeslurken har solen alltid kommit fram och värmt oss hela dagen lång.

DSC 0045

Vi vet inte riktigt hur framtiden ser ut (vem vet det?), men oavsett vad som händer så hoppas vi att vi snart får komma tillbaka hit igen.

DSC 0057

Nu håller vi tummarna för dig, Fortaleza – att du får ordning på alla vägbyggen inför fotbolls-VM. Tack för allt!

Kommentarer inaktiverade.