Sorglig fruktstund

Klockan fem i eftermiddags var det dags för den stora utmaningen. Besöka Chandrans familj igen, denna gång för avsked. Det måste vara världens gulligaste familj i hela Chennai. Det började bra. Vi fick, precis som förra gången, sitta ner alldeles själva vid det skrangliga plastbordet som var helt överfullt av färska frukter, vatten och kaffe.


Chandrans syster med sin snart ettårige – ursöta – son.

Hela ligan uppställda för foto.


Wilmer och Chandran kollar in banan- och mangoträden tillsammans i trädgården.
Efter det skulle Fredrik ge Chandran ett fint rekommendationsbrev samt ”lite hjälp på vägen”. Men då bröt vi alla ihop och grät i säkert en kvart. Sedan drack vi lite chennai-kaffe som är så sött att skeden står för sig själv i koppen, men det var rätt gott efter allt snörvlande. Men så småningom samlade vi ihop oss och tog all vår mango, matbananer och blombuketter och satte oss i bilen för tillbakafärd till hotellrummet som just nu mest liknar ”vilse i pannkakan”. Ingen vet var någonting är, det är grejer överallt i en salig blandning, såsom indiska mässingstatyer och smutsiga kalsonger, i samma bulldeg.

Tre resväskor samt ”skafferihylla” med en påse mango, matbananer, en burk O’Boy-pulver samt en stökig necessär mitt i alltihopa. Ja, här måste det var ena riktiga bohemer som bor.

Ja, trots många tårar idag så var det en ganska nöjd liten Wilmer som kröp ner i badet när vi kom hem. Nu har vi svullat på ”Four Cheese Pizza” (675 vv-points) och druckit vin. Nu är det läggdags för tröttheten är enorm, förmodligen efter hela veckans anspänning. Imorgon är det sol och bad på taket på hotellet tillsammans med Clara. Den enda hotellpool i Indien som finns med i en snobbig coffeetablebook som heter något som; ”Världens coolaste hotellpooler…typ”. Det blir sista V.I.P.-andet innan vi sätter oss på flyget till kalla Norden och den bistra verkligheten. Anderssons bjuder oss på middag innan vi åker. Det blir ett nytt kapitel i den här sorgliga historien.

Kommentarer inaktiverade.