Emozioni forti

Min italienska vän Daniela sa en så bra sak om Indien i dag när vi tog farväl av varandra. ”India ti da sempre emozioni forti…belli e brutti.

”Indien ger dig alltid starka känslor, bra och dåliga”. Så sant. Idag har vi varit omvälvda av känslostormar. Det känns som vi just nu går igenom en orkan av jobbiga avsked. Och Indien – detta vansinniga land, som kan få mig så heligt förbannad, men också få mig att skratta hejdlöst, får mig just nu att gråta när jag kryssar fram genom Chennais kaostrafik. Inser att det kommer att bli tråkigt att sitta och stirra ut genom bilfönstret i Malmö. Vad fasiken ska man titta på? Å andra sidan måste man kanske koncentrera sig på att köra? Shit, vad jobbigt!

I Indien kan man ju roa sig med att titta på roliga vägskyltar, med eller utan rim. Den här är bra. Först sätter man upp ett rejält rödljus, sedan en stor skylt där man ombeder bilisterna att lyda signalen. Bara indier kommer på att göra något sådant. Och kanske bara i Indien funkar det. En annan favorit som jag tyvärr inte fått bild på är på en byggnadsarbetsplats där arbetet bokstavligen står stilla sedan evigheter. Där lyder skylten; ”Men at work go slow”. Jo jo, det vill jag lova… Kanske något typ av skiljetecken hade varit på sin plats.

Hur som helst, det var en parentes. Idag har Wilmer gått sin sista skoldag och det har varit helt otroligt att se denne lille mans popularitet. Många ledsna vänner tog avsked idag.

På bilden är Wilmer och hans japanske favoritvän Yuma. Både hans japanska och koreanska vänner kom med små snackspåsar imorse till Wilmer eftersom de vet att Wilmer är så svag för torkade fiskfjäll till mellanmål. Det är kärlek på hög nivå. I klassen bjöd Wilmer på svenska Bilar och gav fröken present, bland annat fint, inramat foto på de två tillsammans. Tog tyvärr inte en enda bild från detta eftersom jag satt i ett hörn och svalde och kände mig paralyserad. Han fick ett fint brev från hela klassen samt flera små privata brev under dagen. Fastän eftermiddagen på skolan var sorglig var det så fantastiskt att känna hur uppriktigt ledsna många verkade för att vi ska åka. Det värmde i hjärtat.

Kommentarer inaktiverade.