Anna

Födelsedag!

Mitt i det lite tråkiga väntandet på att få flytta hem dök det upp en födelsedag. Man skulle ju nästan kunna tror att jag fyllde minst hundra eller så med tanke på den digra persentlistan. Jag fick; 

Frukost

Frukost på sängen. 

Åsså fick jag; 

Fuck

Världens coolaste Attling-ring, fast jag ska nog inte ha på mig den på typ, en anställningsintervju…

Åsså fick jag; 

Press

En hamburgerpress, som jag önskat mig sedan jag var au-pair i Italien 1988 och min värdfamiljs slaktare hade en sådan. Äntligen! 

Åsså fick jag;

Sony

Sony röda läsplatta, faktiskt med inbyggd läslampa! 

Åsså fick jag; 

Skärmavbild 2012 05 30 kl 07 12 15

Ett par sommargröna Hasbeen, slingback-modell. Nu måste jag bara skaffa mig en småblommig kjol, sen så är jag redo för sommaren. 

 

Ja, vad kan man säga? Att det var väl en fantastisk start på en förhoppningsvis bra dag. Nu ska jag gå på yoga, sedan powerwalka med en vän, sedan gå på stor avskedslunchbaluns, vi är många som lämnar, med alla expatsdamer här i Campinas. Sedan ska jag ta bort stygnen från min lilla minioperation som jag gjorde förra veckan och sedan ska jag och mina killar gå ut och fira mig på restaurang Braz ikväll. 

Pizza

Sedan står jag mig nog ända tills 45-årsdagen! 

 

Here we go again!

”You have to be very strong

´cause you´ll start from zero

over and over again…”

(Lou Reed)

Flytta

det är uppbrott på agendan igen

dags att krossa hälften av allt porslin

skänka bort ett halvfullt skafferi

och dra upp blommorna med rötterna

ett besked lika överraskande som ovälkommet

inte desto mindre sant

men så är det att leva ett nomadliv

i mobiltelfonibranschens tecken

 

man vet ju så väl att

alltid vänta sig det oväntade

inte fästa sig för mycket vid någon levande själ

och att alltid vara flexibel och positiv

å känslorna är ju alltid blandade

man har ju längtat så efter allt där hemma

drömt om ICA och varma mjuka systerdöttrar

och känt sig liksom utanför allt väsentligt

Mat

men så när det står klart att man ska väck

ter sig allting här så fantastiskt

man uppmärksammar helt plötsligt

den varma brasilianska kvällsluften

man tycker att den farliga trafiken

är kreativ, snabb och rolig

å man anser det helt naturligt att äta slaktavfall

i bruna bönor med apelsin därtill varje onsdag

Feijoa

men jag hade nästan på känn

att saker och ting gick lite för lätt

alla trivdes och mådde bra

och hade häcken full vareviga dag

så det var ju som ett brev på posten

att ett uppbrott skulle blåsa in från nordväst

och ställa allt på ända

å göra en sömnlös över allt som ska ordnas

 

elementära saker som var man ska bo i ett stycke tid

med huset uthyrt och alla möbler i en container på drift någonstans i Sydamerika

vart ska en son gå i skola och vart ska man själv jobba?

enkla små frågor som lätt kan anta enorma proportioner nattetid

men när morgonens första solstrålar kikar in

så lugnar man sig en aning och inser

att allting har ju ordnat sig till det bästa förut

då vi har varit i precis samma situation

 

det bottnar väl i att vi har svårt för svensk gråvardag

men nu ska vi hem och öva

nu blir det falukorv och allsång

och slirig cykel i skånsk snömodd

men också närhet till allt man håller kärt

och jag såg senast häromdagen

att det ligger sand från den brasilianska stranden i min badväska

den tar jag med mig – ända hem…

Strand

Skenet bedrar

Vi skulle ha oss något att äta på flygplatsen häromsistens. Vi fick syn på en liten smörgåsbar med en frestande reklambild. 

DSC 0030

Mmmm, en sådan där kan vi tänka oss, sa vi och tog plats vid ett bord. Men väl framme vid disken kände vi att smörgåsarna inte riktigt levde upp till våra förväntningar. 

DSC 0031

Vad tycker ni? Falsk marknadsföring? 

Nä, jag SKOjar inte!

Jag har köpt några skor här i Brasilien fastän jag hade över hundra redan när jag anlände. Generellt är ju shoppingen här ingen höjdare, antingen är det för dyrt eller så är det superkass kvalité. Men det finns några undantag. Framförallt älskar ju hela vår familj det brasilianska skomärket MAZ (vem vet, det kanske kommer till Skandinavien snart…;)

MazMaz2

Supercoola, roliga, bekväma, billiga. Man kan ha MÅNGA färger! 

När man inte vill köra den sportiga stilen kan man besöka butiken SACADA, som är lite mer av det lyxiga slaget. Men det var rea där en gång när jag gick förbi och det resulterade i de här: 

Sko1Sko

Finfint skinn och snygga spännen. Passar till sommarbruna ben och något småblommigt. 

Åsså finns det en affär som jag verkligen gillar som heter MELISSA och som bara säljer skor av plast. Det låter ju konstigt men det är rätt fräckt faktiskt. Dessutom bra priser vilket ju är ovanligt här. Har slagit till på de här: 

SvartRosa

Den svarta modellen är klädd med ett sammetstyg medan de rosa är helt plastiga. 

Veckans vara!

Kaffe

I ett drygt år har jag köpt detta kaffet här i Campinas. Igår var det tomt på hyllan. Inget kaffe. Nu får vi se hur länge den här nescafé-bristen ska vara. Får brygga så länge. Men visst är det KONSTIGT???

Hej då – älskade Fortaleza

Tråkigt att lämna dig, jag hoppas att vi ses snart igen. Du som ger mig bruna ben, fint hår och frid i sinnet (utan inbördes rangordning).

 

Vi har badat, solat, ätit, druckit milkshakes och caipirinhias, sprungit, gått, borstat sand till förbannelse, åkt till stan, förlustat oss och fått magsjukan from hell (men det var en parentes).

 

Vi har pratat med brassarna, stukat våra tungor med portugisiskan och våra öron med den fortaleziska dialekten. Wilmer och jag har blivit bästis med en kvinnlig bankdirektör från huvudstaden Brasilia som jobbar så mycket att hon med jämna mellanrum måste åka hit och ANDAS. Hon åker hit ganska ofta. Hon heter Agda och är helt underbar och vi har suttit många timmar i varsin hängmatta och andats.

 

Å vi har lyssnat på nattregnen varje natt och varje morgon förfasat oss över de gråa molnen och sagt att idag – idag är det kört. Men aldrig har du svikt oss, älskade Fortaleza, lagom tills vi svalt den sista kaffeslurken har solen alltid kommit fram och värmt oss hela dagen lång.

DSC 0045

Vi vet inte riktigt hur framtiden ser ut (vem vet det?), men oavsett vad som händer så hoppas vi att vi snart får komma tillbaka hit igen.

DSC 0057

Nu håller vi tummarna för dig, Fortaleza – att du får ordning på alla vägbyggen inför fotbolls-VM. Tack för allt!

Vi njuter…

Wilmers och min mysvecka och Fredriks arbetsvecka har börjat. Vi är tillbaka på vårt favoritställe i Fortaleza och det är sig likt. Hotellet är ett ganska enkelt men mysigt ställe där det härskar ett stort lugn och där man alltid hör ljudet av havets vågor.

DSC00404DSC00405

På den här sidan av hotellet befinner vi oss bara när vi ska gå de cirka fem minuterna till lill-affären för att lite inköp.

DSC00409

På kvällen är det buffé på hotellet som gäller. Här ute finns i stort sett ingenting så vi har halvpension. Mysigt och bekvämt.

DSC00424

Fredrik har hunnit med en del bad…

DSC00428

Det här är min utsikt den här veckan – fast utan Fredriks fötter eftersom han är på jobbet;)

You Learn!

jag skulle inte kalla mig särdeles kvicktänkt

inte sådär rapp och snabb i tanken som en del kan va´

men det tog mig inte lång stund att inse

att här gällde det att hålla sig ifrån en djup och mörk avgrund

för att fortsätta vara frisk och sund

Jula

idag – på den sedvanliga tisdagspromenaden

var det ett fasligt gnäll och jämmer

från hemmafruarna från all världens hörn

”det är så tråkigt och trist, jag vill nästan dö”, ja, så var det en som sa

som uppenbarligen inte hade varit lika snabbtänkt som jag

 

jag tycker ju förstås att det är hemskt

att en alldeles till synes fin och normal person

ska se sig själv som ett gigantiskt offer för alla omständigheter

som alla är någon annans problem och fel

och att hon i det här förbannade landet aldrig kan bli hel

Tipsar

ur min mun kom det goda råd som på ett pärlband

jag kunde inte stoppa mig själv

men tunga suckar fick jag till svar

jag ville inte framstå som nån´som alltid är på topp

bara inge trötta själar lite inspiration och nåt´ slags hopp

 

jag skulle nog säga att jag är normalöverseende

med folks fel och brister

man har ju själv en hel del att ta hand om

men det finns en egenskap som jag finner för svår

å det är på handlingsförlamning jag inte rår

Odjur

jag är den första att hålla med om

att den här världen som vi bor i just nu

varken är spännande eller utvecklande

men herregud – det är ju inte som att det går någon nöd på oss

men man måste hitta ett sätt att ta sig loss

 

man får ställa sig en del frågor som kan vara lite besvärliga

det kan handla om hur man själv måste ta ansvar för sitt liv

sen får man analysera situationen

och fundera över hur mycket man ska våga

och sedan gör man det – lever efter bästa förmåga

Får

men visst kan man vägra att skaffa sig en bil

för att verkligen begränsa sin framfart i det här samhället

åssa kan man ju kröna det hela med att hitta på saker som att

man måste vara hemma när städerskan ska damma

fastän alla väl kan inse att det gör detsamma

 

man kan faktiskt, stod det klart för mig idag

undvika att göra nästan allt som står till buds

genom att vägra lära sig språket, städa fast det inte behövs

serva sina barn till döds och göra verkligen allt

för att Brasilien ska kännas riktigt kallt

 

prickar man in de flesta av de här punkterna

så skulle jag säga att man har goda chanser

att verkligen kunna leva ett miserabelt liv här i låtsasvärlden

å vill man vara på den säkra sidan kan man se till att över sin man ösa hat

för det är ju ändå hans fel att jag har blivit så lat

Hatamän

jag tar verkligen inte på mig rollen som någon livscoach

det skulle vara förmätet och alla har vi våra ok att bära

men det svider i mig när människor inte ser skogen för alla träden

å det finns olika sätt att sig an utmaningar och har man nu gett sig in i leken

så finns det ju nästan alltid en möjlighet att vända på steken

Letgo

å det behövs ju inte så mycket mer än att börja se solen som alltid skiner

unna sig en massage och en mani-pedi så ofta lusten bara faller på

planera resor, lära sig språket, njuta av att ha tid med familjen

odla ett intresse och våga drömma

och att man var eviga dag har ett val – det ska man aldrig glömma

 

… mycket svårare än så är det inte!

 

Ni har väl inte missat Takidas låt

Veckans vara

Chili

Ja, ni vet ju redan vad det gäller. Nu är det sweet chili som är bortspolad från jordens yta. Har rest land och rike runt för att hitta denna sås (nåja, åtminstone en fyra-fem affärer i Campinas) och det roligaste är att när man frågar efter det så tittar alla på en som att det ALDRIG har funnits. Spooky! Fredrik får hitta ett annat tillbehör till all sin mat;), å vem vet; nu kanske han kommer att börja känna vad maten smakar? Egentligen.

Tuta och kör!

Igår var Wilmer och körde gokart. Eftersom han ännu bara är tolv år så får han bara köra de små bilarna men efter sommaren flyttar han upp en kategori.

Ny, fin bana utanför Campinas.

Det gäller att begrunda banan innan.

Snart är det min tur…

Mamma kollade att ambulansen fanns på plats.

Okej, ready to go!

Plattan i mattan.